Stalins kossor

av Sofi Oksanen

Anna, Katariina och Sofia. Dotter, mor och mormor. I Stalins kossor vecklas deras historier upp sig. Anna är kombinerad bulimiker och anorektiker, hon både svälter sig och hetsäter. Katariinas lever i Estland på 70-talet förälskar sig i en finne. Sofia är med under kollektiviseringen av jordbruket på 40-50-talet. Hon tvingas avstå från sin egen ranson mat för att det över huvudtaget skall räcka till resten av familjen. Allt för att produktionen på varje kolchos skall uppnå kvoten för femårsplanerna.

I denna släktkrönika över tre generationers kvinnor tecknas en bild av ett älskat Estland - som alla längtar bort ifrån. Och över skammen att vara est.

Lättsmält och intressant läsning. Det enda som stör är övertydligheten, det repetitiva. Anna och Katariina åker gång på gång mellan Estland och Finland sedan Katariina gift sig med finnen. Varje gång inpräntas hur utländska, finska varor är hårdvaluta i Estland. De reser med sina kappsäckar fulla till bristningsgränsen stoppade med vita gymnastikskor och jeans. Bilden av Estland blir tillslut färjan mellan Tallin och Helsingfors - inte så mycket mer.