Andningsgunga av Herta Müller
Detta är historien om den tysk-rumänske poeten Oskar Pastior. Hans bakgrund är lik Herta Müllers - han var en del av den ständigt förföljda tyskspråkiga minoriteten i Rumänien. I slutet av andra världskriget skulle tyskarna i Rumänien straffas för de oförätter Tyskland ställt till med. Oskar Pastior sändes därför till ett arbetsläger i Ukraina.
Boken kom ut förra året. Från början var det tänkt att Müller och Pastior skulle skriva den tillsammans, men han hann gå bort 2006 innan romanen riktigt påbörjats. Müllers berättelse bygger på hans anteckningar.
Berättelsen är en studie i detaljer. Detaljer såsom hur de olika kolsorterna luktade, hur man skyfflade dem på bästa sätt och den omöjliga cementen.
"Sedan fyllde man i blandningen med skyffeln och tryckte med hävstången tills stenen och brädan tryckte sig uppåt i pressformen. Sedan måste man gripa brädan från båda sidor och bära iväg den till torkområdet, balanserande och med dansande steg." (s. 147)
Varje iakttagelse är beskriven med största möjliga närvaro. Livet på lägret bestod av arbete och ständig hunger. Denna ständigt närvarande hunger, eller "hungerängel" tycks skärpa varje sinne. Och varje moment i arbetet är metodiskt genomfört och genomtänkt. Allt för att skapa någon slags mening med tillvaron.
Har man läst någonting annat av Herta Müller känner man igen språket. De poetiska liknelserna, tingens centrala plats och det fragmentariska, ibland inte kronologiska, narrativet.
Men "Andningsgunga" är mycket mer en sammanhängande berättelse. Kapitlen är däremot tematiska snarare än kronologiska.
Det är intressant att dra en paralell till Alexander Solsjenitsyns odödliga klassiker "En dag i Ivan Denisovitjs liv". En kort roman om den sjuke Ivan Denisovitj som genomlider sin sista dag i lägret. Här anas direkt att detta inte är en speciell dag, det är en dag PRECIS som alla andra dagar.
Oskar Pastior spenderar fem år i lägret. Tiden går och kriget hinner sedan länge ta slut. Men allt det som händer på dessa fem år är bara en lång, ändlös dag.
2 comments:
Var Ivan Denisovitj sjuk? Det har jag inget minne av. Än mindre att det skulle ha varit hans sista dag i lägret. Tvärtom vill jag minnas att det just handlade om en vanlig dag i Ivan Denisovitjs liv. Berättelsen slutar så här:
Таких дней в его сроке от звонка до звонка было три тысячи шестьсот
пятьдесят три.
Из-за високосных годов -- три дня лишних набавлялось...
En av 3.653 vanliga lägerdagar, alltså. Tre extra dagar på grund av skottåren.
Ja, det har du rätt i... Var ju helt uppenbart en fri tolkning från min sida. Nu när jag räknar dessa 3653 dagar så går det ju upp till 10 år och 3 dagar...
Men när jag läste den för några år sedan tyckte jag dock att dagen kändes så slutgiltig. Jag tror att denna dag, så lik alla andra - men ändå en extra bra dag - gav Ivan ett lyckligt slut när han somnade in. I tron på att det var en av många återstående dagar...
Post a Comment