Doris Lessings alias Anna, i "Golden Notebook" går under 50-talet med i engelska kommunistpartiet. Hon är dock skeptisk. Hennes infallsvinkel är intressant. När hon kritiserar Sovjet Unionen, fördomer hon snabbt dem som försvarar Sovjet. Samtidigt intar hon samma försvarsställning när någon utanför partiet kritiserar Sovjet.
När någon kritiserar Ryssland, känner jag instinktivt att jag måste försvara henne. Samtidigt kan jag fördömma landet om den andre enbart talar väl om kriget i Georgien, eller hävdar att ryska filmer är de i särklass bästa i världen.
Det är idiotiskt av världen att reagera så starkt på detta krig. Och då menar jag i förhållande till alla andra väpnade konflikter som pågår, eller just avslutats i världen.
Förenklat är Ryssland ett väldigt stort land, men förtjänt dåligt rykte. Föreställningen om brutala ryssar och dess imperialister är verkligen förankrad i västvärlden. Det är så djupt rotat att även ryssarna själva gärna spär på denna bild när de kommer till Sverige. Men det är inte sagt att de på något sätt är värre än andra starka krafter som rört om i världsordningen genom historien.
Men ingenting av det här handlar egentligen om den ryska själen. Det är en helt annan sak.
När någon kritiserar Ryssland, känner jag instinktivt att jag måste försvara henne. Samtidigt kan jag fördömma landet om den andre enbart talar väl om kriget i Georgien, eller hävdar att ryska filmer är de i särklass bästa i världen.
Det är idiotiskt av världen att reagera så starkt på detta krig. Och då menar jag i förhållande till alla andra väpnade konflikter som pågår, eller just avslutats i världen.
Förenklat är Ryssland ett väldigt stort land, men förtjänt dåligt rykte. Föreställningen om brutala ryssar och dess imperialister är verkligen förankrad i västvärlden. Det är så djupt rotat att även ryssarna själva gärna spär på denna bild när de kommer till Sverige. Men det är inte sagt att de på något sätt är värre än andra starka krafter som rört om i världsordningen genom historien.
Men ingenting av det här handlar egentligen om den ryska själen. Det är en helt annan sak.
3 comments:
Det mest intressanta med The Golden Notebook tycker jag är huvudpersonens insikt om sitt eget närmast fatalistiska sätt att fatta beslut. Hon finner ofta sig själv göra precis det hon hade bestämt sig för att inte göra. Omedvetet låter hon sig påverkas av omvärldens förväntningar och krav, ställer sig bredvid sin egen kropp, betraktar den lite på avstånd, ser till sin förvåning hur den beter sig tvärtemot vad hon bestämt sig för. Gör sig i ordning för något, en fest kanske, som hon bestämt sig för att inte gå på.
Sedan rymmer boken många andra djup, men i fatalismen sammanfattas på ett skickligt iakttaget sätt själva bokens kärna.
Jag har en ytterst begränsad erfarenhet av rysk film - Andrei Zvyagintsevs Återkomsten och Förvisningen - men är utifrån dessa båda opus magni beredd på att skriva under på att rysk film är de i särklass bästa i världen! De blir ju inte sämre av att Konstantin Lavronenko är så stilig heller..!
Absolut! Men då är vi där igen vet du, måste ställa mig på andra sidan bara för att du redan är frälst (behöver inte övertala dig ;)) Det bor en liten francofil i mig också..
Post a Comment