Stiljagi

Стиляги- De Stilfulla (egen övers.) av Valerij Todorovskij

Musikalen Stiljagi hade premiär i december men har inte blivit textad på engelska. Det är annars ett krav för att få vara med på den ryska filmfestiveln Kino Rurik nu i mars.
Det är annars en otroligt bra film jag rekommenderar alla ryskkunniga att se. En blandning av den gamla klassiska The Who-filmen Quadrophelia och den relativt nya Beatles-musikalen Across the Universe.

Filmen utspelar sig i mitten av femtiotalet i Moskva. Allt är grått, svart och monotont. Huvudpersonen MELS (förkortning för Marx, Engels, Lenin, Stalin) är medlem i kommunistiska ungdomsförbundet, men attraheras av gruppen stiljagi som lyssnar på jazz och klär sig i bjärta färger.

Mels köper nya kläder och köpslår med skumma män i gränder som förser honom med mönstrade skjortor och färglada slipsar.
Det handlar till en början just om jakten på en speciell flicka - hon som är svårast att få, men Mels inser att livet stiljagi leder är underbart. Mels byter namn till det mer anglofierade Mel och lär sig att svänga loss till piratkopierade vinylplattor (vilket han självklart alltid har en med sig i fickan). De är kopierade på gamla röntgen plåtar och tål att böjas.

Det är dock inte helt okomplicerat. Att köpa amerikanska plattor kunde leda till fängelse, och samhället såg inte på detta högförräderi - att se upp till ärkefienden USA - med blida ögon.

Musiken är underbar, jazz och folkmusik i en härlig blandning. Det går ju alltid att lyssna på musiken - även om man inte förstår språket!

SvD

Onkel Vanja

Sedan i höstas spelas Onkel Vanja, en riktig Tjechovklassiker, på Dramatens stora scen.

Ett svartsjukedrama och komedi. Om man nu ser komik i tragik och kan skratta åt andras olycka. Det kan i vart fall jag. För det är klart att man inte skrattar åt dem, för på det sättet beskriver inte Tjechov sina personligheter, utan vi skrattar snarare åt oss själva.

Onkel Vanja, Måsen, Körsbärsträdgården och i viss mån Tre Systrar har alla någonting gemensamt. Mannen är hopplöst förälskad i en gift kvinna, och en kvinna är förälskad (inte fullt lika hopplöst) i en annan man än den hon är gift med. Det finns inga som älskar varandra.
De handlar alla om en överklass som inte längre har några inkomster, som lever på ett gods och isolerar sig från världen. De lever kvar i det förgångna och kan inte sägas vara lyckliga...

Jag gillade dramatens uppsättning. Man måste ha ordentligt med rekvisita för att en pjäs som denna skall komma till sin fulla rätt. I alla fall i Sverige, det skall kännas ryskt. Jag såg Måsen i Moskva för ett år sedan drygt och den var genial, just för att det var en fröjd att inte bara höra utan att se de antika stolarna - och de skira gardintyget fladdra när scenen snurrade...

Onkel Vanja slutar dramatiskt och känns fortfarande modern.

Generation П

av Viktor Pelevin

П är P och står för Pepsi Generationen. Boken kom ut 1999 och är Viktor Pelevins tredje bok.

Huvudpersonen Tatarskij går från misslyckad poet till copywrighter. Det finns oändliga möjligheter inom reklambranchem då kapitalismen numera härjar fritt i Ryssland. Tatarskijs jobb är att omarbeta amerkanska och västerländska reklamkampanjer för att passa och attrahera den ryska publiken.

Tatarskij lämnas dock inte ifred av maffian, inom vilken han kommer få en betydande position, en något oväntad och absurd sådan.

Bokens underliggande tema handlar om Babels torn och det forna Babylon. Tatarskij heter Babilov i förnamn, eller Vavilov som på svenska bäst överenstämmer med Babilov, då Babylon heter Vavilon.

Pelevin är en mycket populär i Ryssland. Hans tidigare böcker har vridigt och vänt på konventioner och Omon ra sägs vara i magstarkaste laget språkmässigt.
Generation П, eller Homo Zapiens som den heter på svenska är inte direkt grotesk, men den är inte konventionellt skriven heller. Handlingen kretsar kring droger och hemska bakfyllor. Den är en intressant bok att läsa för dem som intresserar sig för hur den moderna ryska litteraturen kan se ut och vad denna generation vill ta avstånd ifrån.