Teater Praktika
När jag i höstas vandrade runt i mina favoritkvarter runt Bolsjaja Sadovaja gatan i centrala Moskva stötte jag på Teater Praktika. Detta område kring Patriarkens damm är mest känt för att Bulgakov bodde runt hörnet. Idag är hans lägenhet ett ideellt drivet museum med ett tillhörande mysigt café. Vid en tvärgata rakt in från stora Bolsjaja Sadovaja ligger ett mycket franskt boulangeri. I Ryssland kan nämnas, säljs det mest i kg eller gram, vodka som bakverk. Det är bara att peka på vilken bit du vill ha, och så får du biten i en påse efter att gumman vägt den. De wienerbröd jag köpte där måste vara de läckraste (dyra, men absolut inte dyrast) i hela Moskva. Att boulangeriet slagit upp just här är resultatet av att alla exilfransmän funnit sig till ro här borta. I andra delar av staden hittar man oftast ett par engelska gratistidningar när man går in på caféerna, här hittar du istället franska och ryska.
Vidare in mot dammen ligger Moderna Museét vid Jermolaevskij. Museét är en av Moderna Museéts filialer och ligger på Jermolaevskij gränd. Jag var där dagen innan jag åkte ifrån Moskva, men hade inte tidigare lagt märke till det trots att jag strosat här så många gånger. Den ryska konstgruppen AES+F som besökte kulturhuset nyligen ställde just då ut här. De föll mig inte i smaken med sitt stiliserade våld och retuscherade målningar.
Något som på ett sätt föll mig i smaken var dock Teater Praktika. Teatern, och inte föreställningen jag såg. Nebozjiteli, de som bor i himmelen (eller stjärnor som de anspelade på).
Det var för mycket monitorer och artificiella ljud. Låt Teater vara Teater!
Men det är synd att klandra dem. Teater Praktika är nämligen en ganska okonventionell teater bland Moskvas alla klassiska och traditionella teatrar. När jag fann teatern var den inne på sin andra säsong och nu den 7 oktober öppnar den fjärde. Praktika har bl a satt upp Sorokin, författaren som har varit i ropet under en tid nu. Han har gjort dig ett namn som en nydanare av det ryska språket, kanske främst för sina obseniteter. Men Teatern har också haft poesikvällar med Vera Pavlova, en mycket hyllad poetissa vars dikter mycket behagade en av mina ryska lärarinnor.
Teater Praktikas manifest lyder som så, att teatern skall orientera sig bland nya, aktuella pjäser, nya utrycksätt, dramaturger för att finna den moderna teaterns nya stilistik. Pjäserna skall vara skrivna under under de senaste tio åren och kan inkluderar såväl ryska som utländska författare. I bokhandeln, som består av ett fåtal utvalda böcker i hörnet fann jag en antologi av svenska dramatiker översatta till ryska. Bland dem Jonas Gardell, läs, inte Bergman (!). Senare sattes även en svensk pjäs up av Anders Duus, Nu är du Gud igen, vilken har satts upp även i Norge och i Tyskland.
Jag tycker om Teatern. Det känns som om den har lyckats med det den vill. Lokalerna är fullsatta, klientelet blandat, om än att det bara var ett ungt par jag frågade om vägen som kunde visa mig i rätt riktining när jag virrat bort mig för återbesöket. Praktika är intim, varken publikfriande eller elitistisk. De har helt enkelt fyllt ett tomrum, och fyllt ut det väl!
Vidare in mot dammen ligger Moderna Museét vid Jermolaevskij. Museét är en av Moderna Museéts filialer och ligger på Jermolaevskij gränd. Jag var där dagen innan jag åkte ifrån Moskva, men hade inte tidigare lagt märke till det trots att jag strosat här så många gånger. Den ryska konstgruppen AES+F som besökte kulturhuset nyligen ställde just då ut här. De föll mig inte i smaken med sitt stiliserade våld och retuscherade målningar.
Något som på ett sätt föll mig i smaken var dock Teater Praktika. Teatern, och inte föreställningen jag såg. Nebozjiteli, de som bor i himmelen (eller stjärnor som de anspelade på).
Det var för mycket monitorer och artificiella ljud. Låt Teater vara Teater!
Men det är synd att klandra dem. Teater Praktika är nämligen en ganska okonventionell teater bland Moskvas alla klassiska och traditionella teatrar. När jag fann teatern var den inne på sin andra säsong och nu den 7 oktober öppnar den fjärde. Praktika har bl a satt upp Sorokin, författaren som har varit i ropet under en tid nu. Han har gjort dig ett namn som en nydanare av det ryska språket, kanske främst för sina obseniteter. Men Teatern har också haft poesikvällar med Vera Pavlova, en mycket hyllad poetissa vars dikter mycket behagade en av mina ryska lärarinnor.
Teater Praktikas manifest lyder som så, att teatern skall orientera sig bland nya, aktuella pjäser, nya utrycksätt, dramaturger för att finna den moderna teaterns nya stilistik. Pjäserna skall vara skrivna under under de senaste tio åren och kan inkluderar såväl ryska som utländska författare. I bokhandeln, som består av ett fåtal utvalda böcker i hörnet fann jag en antologi av svenska dramatiker översatta till ryska. Bland dem Jonas Gardell, läs, inte Bergman (!). Senare sattes även en svensk pjäs up av Anders Duus, Nu är du Gud igen, vilken har satts upp även i Norge och i Tyskland.
Jag tycker om Teatern. Det känns som om den har lyckats med det den vill. Lokalerna är fullsatta, klientelet blandat, om än att det bara var ett ungt par jag frågade om vägen som kunde visa mig i rätt riktining när jag virrat bort mig för återbesöket. Praktika är intim, varken publikfriande eller elitistisk. De har helt enkelt fyllt ett tomrum, och fyllt ut det väl!
No comments:
Post a Comment