Den Ryske Debutantens Handbok
Av Gary Shteyngart
Boken handlar om en ung judisk ryss som kommer till Amerika under nittiotalet. Av titeln att döma förmodar jag att det kommer att bli en rolig berättelse, full av kulturkrockar och förväxlingar. En bok som pekar på missförstånd och löser vardagsmysteriet.
Det här är en helt annan bok. Det är en berättelse om hur huvudpersonen, Vladimir blir indragen i skumma affärer – och alldeles för lätt tar sig ur varje knipa.
Vladimir är 25 år och har bott i New York halva sitt liv. Det är tidigt nittiotal och han är inte helt tillfreds med sin livssituation. Han umgås med slavofiler vilka mest verkar uppskattar just hans ryskhet mer än någonting annat. Shteyngart förlöjligar nu just bokens målgrupp.
Han spelar hårt på att framhäva det exotiskt ryska. Just den bild de flesta redan har av ryssar - De brutala, maffiosa, vodkadrickande kommunisterna. Det känns tradigt och ibland aningen överdrivet.
Så, frågan jag ställer mig är om detta är en bok för ryssar, den gemene mannen eller för slavofilen? Svaret är att det varken blir hackat eller malet. Många uttryck, människor och situationer måste te sig obegripliga eller helt förlora sin poäng om man inte vet vad de betyder eller anspelar på. Samtidigt förklaras hälften av dessa företeelser. Därför blir det heller inte en bok för en utvald insatt skara. Precis som i Burgess,
A Clockwork Orange, är det uppiggande för den som kan ryska att lista ut vad de kursiverade orden betyder, men här går fröjden förlorad då de allt som oftast förklaras i nästa mening.
Men det finns en poäng med boken. Den är lätt att ta sig igenom, och det finns saker värda att begrunda.
Vladimir hamnar i staden Prava i Stolovenska Republiken. Befolkningen kallas stolovener och
talar stolovenska. Ett språk som är mycket nära besläktat med ryska - Precis som tjeckiskan. Vladimirs relation till kvinnor, och den litterära krets han sammansluter sig till känns som hämtad ur
Varats olidliga lätthet av tjecken Milan Kundera.
Namnet Prava är så likt tjeckiens Prag.
Kafka lär ha bott där och Prava pryds av en sista relik från Sovjettiden – foten av den största
Stalinstaty värden skådat. Foten är det enda som nu finns kvar efter att resten sprängs efter diktatorns död. Lägg därtill det viktiga årtalet
1968 i Pravas historia.
Allt detta pekar på att Prava skulle vara Prag. Men varför uttrycks detta inte i klartext? Vad finns det för budskap? Vad har Prava som inte Prag har?
Prava sägs vara ”nittiotalets Paris”. Det är hit alla amerikaner tillika bohemer spenderar ett par år och hänger sig åt sin kreativitet och sina kommunistiska ideologier. Det är en utopi. Här kan även den ryska maffian arbeta ostört och lukrativt.
Kanske är Prag inte riktigt just den utopi som Prava skall föreställa?
Det finns sannolikt också mer att utröna i dessa överensstämmelser mellan den litterära staden Prava och Prag. Därför skulle jag rekommendera att boken läses som en allegori över Prag eller den plats, person eller era Prava kan tänkas symoblisera.
Men om det är Vodka ni vill läsa om...
love” som finns att köpa i handeln redan idag. Kurkov är rolig. Läs honom!
