Ingenting av den ryska själen

Doris Lessings alias Anna, i "Golden Notebook" går under 50-talet med i engelska kommunistpartiet. Hon är dock skeptisk. Hennes infallsvinkel är intressant. När hon kritiserar Sovjet Unionen, fördomer hon snabbt dem som försvarar Sovjet. Samtidigt intar hon samma försvarsställning när någon utanför partiet kritiserar Sovjet.
När någon kritiserar Ryssland, känner jag instinktivt att jag måste försvara henne. Samtidigt kan jag fördömma landet om den andre enbart talar väl om kriget i Georgien, eller hävdar att ryska filmer är de i särklass bästa i världen.

Det är idiotiskt av världen att reagera så starkt på detta krig. Och då menar jag i förhållande till alla andra väpnade konflikter som pågår, eller just avslutats i världen.
Förenklat är Ryssland ett väldigt stort land, men förtjänt dåligt rykte. Föreställningen om brutala ryssar och dess imperialister är verkligen förankrad i västvärlden. Det är så djupt rotat att även ryssarna själva gärna spär på denna bild när de kommer till Sverige. Men det är inte sagt att de på något sätt är värre än andra starka krafter som rört om i världsordningen genom historien.

Men ingenting av det här handlar egentligen om den ryska själen. Det är en helt annan sak.