Sara Stridsbergs Darling river och Carl-Johan Vallgrens Dokument rörande spelaren Rubashov är båda böcker som hyllar den ryska romanen. Stridsberg gör det genom att väva in Nabokov själv och hans romanfigur Lolita i handlingen. Det är verkligen inte en fortsättning på, eller en version av Lolitaromanen, men Lolita är närvarande i vissa scener som den som läst romanen kommer att känna igen. Drag från Nabokovs liv skymtar också då och då fram hos karaktärerna.
Carl-Johan Vallgrens roman känns så dostojevskiesque som en samtida roman kan bli. Språket och historien är renodlat in i minsta detalj i ett försök att nu i efterhand sälla sig till den ryska guldåldern. Ett uppdrag dömt att misslyckas. Men det är ändå en riktigt god bok. Handlingen sträcker sig över ett sekel. Början känns som tagen ur Dostojevskijs eget liv i St. Petersburg. Spelaren Rubashov (eller Rubasjov enligt svensk transkribering) reser vidare ut i Europa, men stämningen stannar vid sekelskiftets Ryssland. Vallgren är minutiös och korrekt i all historisk fakta och tycks lika beläst som den gemene svenske slavisten. Vilket han kanske också är? Men han tycks också lika entusiastisk och beläst vad gäller resten av Europa.
