Anna Karenina

"Rätt, rätt! utbrast hon, – såklart. Han har alltid rätt, denna gudsfruktiga, genrösa man! Ja, en nedrig, ond människa! Och det är ingen annan än jag som ser eller förstår detta; och jag kan inte förklara det. De säger att han är religiös, sedlig, ärlig och klok man; men det ser inte det jag ser. De vet inte hur han i åtta år kvävt mitt liv, kvävt allt hos mig som en gång var vid liv. De vet inte hur han inte en enda gång sett mig som en levande kvinna i behov av kärlek." ur Anna Karenina av Lev Tolstoj (egen övers.)

I Tolstojs värlsberömda roman är Anna Karenina gift med den torra tjänstemannen Alexej Karenin. Själv är hon en mycket vacker, älskvärd och elegant kvinna som faller för den unga Greve Vronskij. Det enda hon vill är att älska och bli älskad. Kärlek är dock något helt främmande för Karenin. Hellre än att skilja sig med Anna och fläcka sitt rykte - erbjuder han Anna att fortsätta se Vronskij - bara hon stannar hos honom och hela affären sker obemärkt. Men Anna kan sedan hon träffat Vronskij inte gå med på en sådan kompromiss.


Citatet ovan beskriver så väl Annas dilemma. Karenin är en ansedd man och hon har som hans fru förpliktelser gentemot honom. Men hur kan hon fortsätta kvävas, nu när hon äntligen kippat efter luft?

Vita nätter

av Fjodor Dostojevskij

Denna lilla bagatell till bok har länge stått gömd i min bokhylla. Den är så liten att det inte är konstigt att man inte alltid ser den.

Det är en kärlekshistoria och en kärleksförklaring till Sankt Petersburg. Huvudpersonen har inga nära vänner, och erkänner också sin sociala inkompetens. Precis som i Anteckningar från källarhålet följer vi en ensam man och tar del av hans ensamhet där världen är emot honom.

Vita nätter (1848) är inte fullt lika tragisk - eller filosofisk som Anteckningar från källarhålet. Det är snarare en historia om längtan, och en olycklig förälskelse utan bitterhet. Ett tema som ledde mig in på en omläsning av Anna Karenina...