Jasnaja Poljana

Åk till Lev Tolstojs gods i det lilla samhället Jasnaja Poljana utanför Tula för att känna historiens vingslag...

Med tåg från Kurskij vokzal i Moskva till Tula tar det tre timmar. Väl framme tar du trådbuss nr 5 och hoppar av vid Pedinstitut. Där byter du till buss 114 eller 117 och ber att få åka till Tolstojs Usadba. Väl framme går du in i skogen och över fälten tills du ser en parkeringsplats och ta-da du är framme.

Mur på vägen

Ingenting är ryskare än björkar - tycker ryssarna

Tolstojs hus

Hundkojan

Syster och jag

"Två träd som är kära i varandra"

Breda fält. Här gick Tolstoj runt och fascinerades av bönderna som slet i solen innan de satte sig ned i skuggan för att äta sitt enkla bröd

Alexandra Exter

I fredags kväll fick jag ett sådant sug efter att gå på Moderna muséet här i Moskva -Mmoma. På lördagsmorgonen vaknar jag och slår på radion på Echo Moskvy som jag brukar. Helgens museummagasin har just börjat - och idag skall de tala om Alexandra Exter-utställningen på Mmoma! Jag skrattar till och ruskar på huvudet, vilket sammanträffande. Sedan bläddrar jag igenom Passport, en engelskspråkig tidning för exilcommunityt i Moskva - och är då inte månadens utställning just Exter? Det är då om inte förr som jag förstår att jag har ett sjätte sinne för kultur och vad som är värt att se... ...

Mmomas huvudbyggnad ligger på Petrovka i korsningen mot Strastnoj boulevard (M. Pusjkinskaja eller Tjechovskaja), men muséet har ett par filialer däribland den utmärkta på Ermolevskij vid Patriarkdammen. Mmoma kan dessutom skryta med att de har den trevligaste personalen; hjälpsam, pratsam, leende och lättsam. Det gäller alla från damen i kassan till muséevärden som sitter och vaktar salen. Har man inte lust att gå runt inomhus finns en lite mindre, men icke desto mindre trevlig, skulpturpark på innergården. En större skulprutpark hittar du utanför Nya Tretjakovmuseumet på Krymskij val.

Alexandra Exter var en av avantgardisterna jämte Kazimir Malevitj och Ljubov Popova i början av 1900-talet. Rysk konst under denna tid är den absoulta guldåldern i konsthistorien enligt min mening. Det tycks som att inga andra vågade bryta mot normerna, skala av, färglägga och uppfinna motiven på nytt och allt detta tillsammans med litteraturen. Utställningen belyser främst hennes design av scenkläder och scenografi för pjäser som sattes upp på Moskvas teatrar. Det är otroligt intressant att dessa modeller, målade i futurisktisk-kubistisk stil är menade att sys upp med sina böljande, fyrkantiga former.

Exter målade i en romantisk anda med exotiska motiv, såsom illustrationer i persiska sagoböcker. Andra motiv är hämtade från Shakespear och antiken - allt med en speciell kubistisk touch. Utställningen rekommenderas varmt till dem som har vägarna förbi - och den är absolut värd en omväg.

Tjechov!

Ett besök på Tjechovs lantställe Melichovo utanför Moskva där han bodde ett par år på 1890-talet. Här skrevs bl.a. pjäsen Måsen och ett par andra kända noveller. När Tjechov inte skrev undehöll han vänner på gården eller tog emot byborna och behandlade dem för sina krämpor (helt gratis). Dessvärre blev Tjechov själv såpass dålig att familjen sålde godset när Tjechov ordinerades att bege sig till varmare breddgrader som Krim under vinterhalvåret.

Huset ovan fanns inte när Tjechov själv bodde där...

... och mycket var inte autentiskt..

.. men det fanns ändå förlagor att gå efter

Tjechovs sovrum

Huset med den lilla anlagda dammen framför där Tjechov gillade att fiska.

I torsdags var det urpremiär för dramatens nya uppsättning av Mats Eks version av Körsbärsträdgården här i Moskva på teatern Mossoveta. Handlingen var flyttad drygt hundra år fram i tiden - till en annan brytpunkt i rysk historia. Istället för de livegna slavarna som köpt sig fria handlade det nu om de nyrika vars föräldrar varit kolchosbönder. Ett djärvt drag att presentera för en rysk publik!

Rapp och välskriven dialog tillsammans med musik och dans gjorde föreställningen till något utöver det vanliga.

Bild Dramaten

Kuskovo

Godset Kuskovo tilldelades fältmarsalk Sheremetjevo som slogd mot svenskarna vid Poltava (han har också gett namn åt en av Moskvas flygplatser) av Peter den Store. Sommarresidenset ligger idag i anslutning till tunnelbanan nästan längs ut i sydöstlig riktning vid metron Rjazanskij Prospekt. Men i slutet av 1700-talet var det ett sommarresidens långt ifrån staden.

Runt om godset ligger Kuskovo skogen som är en stor park med upptrampade leriga stigar med söndagslediga människor som passar på att grilla ute i naturen.

Godset är dock förvånandsvärt dåligt underhållet. I Ryssland brukar man annars prioritera bort genuinitet till förmån för en skinande fasad. Ryssarna fortsätter med sina Potjomkinkulisser. Man målar hellre staketen varje år istället för att välja en mer hållbar lösning. För omväxlingens skull är det skönt att se Kuskovo med sin flagnande färg och rostiga gångjärn.

En liten skivaffär på hörnet

Alldeles vid Metron Trubnaja och innan Petrovskij Boulevarden ligger denna lilla trevliga film/bok/skivaffär "Den nya konsten". Trevlig, hjälpsam personal, välorganiserat med ett alternativt utbud av musik och film. Påminner om gamla goda Dolores i Göteborg.

Jag har gått förbi affären ett par gånger men aldrig gått in. Men så slog det mig att jag verkligen borde passa på att köpa rysk musik nu när jag är här - det är ju omöjligt att få tag på det på Spotify och mina dagar av nedladdad musik är sedan länge över.

Fångad i flykten

Utställningen med Alexander Dejneka på Nya Tretjakovgalleriet lider mot sitt slut. Dejneka var en mycket uppskattad och betydande figur i rysk modernism. Han föddes i den ryska staden Kursk 1899 och dog i Moskva 1969. Utställningen på Nya Tretjakov visar ett brett spektrum av hans bilder och skulpturer.

Dejneka känns ärketypisk för hans målningar och skulpturer föreställande vältränade, atletiska idrottsmän. Den Sovjetiska drömmen. Sovjet satsade enormt på sina idrottare - och än idag är ryssarna kända för att träna hårt och har många framstående idrottare inom flera sporter (säkert var det just därför det blev ett sånt ramaskri i Ryssland när ryssarna floppade i vinterOS nu senast.)

Förutom skulptur och måleri har Dejneka smyckat Majakovskijtunnelbanestationen i Moskva med sina mosaiker. Även dessa med sportmotiv och lyckliga människor.

Bredden i Tretjakovsutställningen visar också, överraskande nog, krigsmålningar. Blodiga slag, förhörsruma och den enskilda människans tragiska öde i kriget.

En del visade också hans mer klassiska motiv, självporträtt och porträtt. En intressant kontrast uppenbarade sig mellan hans porträttering av kvinnorna i Paris och de hemmavid. En parisiansk kvinna sitter välklädd och avslappnad i en kaféstol. I tavlan bredvid arbetar de sovjetiska kvinnorna på ett bygge iklädda säckvävsfärgade oformliga klänningar med skärp i i midjan

Dejneka t.o.m. 23 maj

Nya Tretjakovsgalleriet

Krymskyj Val

M. Park Kultury, Oktjaberskaja

Segerdagen

I söndags 9 maj var det 65 år sedan Det stora fosterländska kriget tog slut för ryssarna. I år var det största pådraget någonsin för att fira jubiléet. Snart finns det inga veteraner vid liv längre som kan stoltsera på Röda Torget.

Själv såg jag paraden från bron bakom Vasilijkatedralen på Röda Torget. Veckan innan såg jag pansarvagnarna som var med i paraden vid en övning. På Segerdagen var dock första gången jag såg militärplanen flyga över torget.

Dagarna innan, eller till och med flera veckan innan delades det ut segerdagsband. De är orangea- och svartrandiga - Helgonet Georgs färger. Varje bil, minibuss, handväska och håruppsättning tycks prydas av detta band. För fem år sedan presenterades bandet av den ryska nyhetsbyrån RIA Novosti och har nu blivit en tradition.

Här kommer ett par bilder från firandet:

En mycket liten brandsläckare på en mycket stor lastbil med mycket stora missiler

Det började med att helikoptrarna kom

Par efter par med dessa formationer flög över oss

Final